angelikalindahl.com © 2008                    

                     

                                              foto: Kjell Ahnfelt, LT

 

Angelika Lindahl, sopran

ett litet personligt musikaliskt CV ...

 

Vem är jag då? Jag är född och uppvuxen i Mainz, en över 2000 år gammal stad vid floden Rhein i Tyskland, mitt i ett av de vackraste vinområdena. Eftersom halva släkten består av organister och präster, var det inte konstigt att jag ganska tidigt fick tillgång till framförallt kyrkomusiken. Jag började min sångarkarriär med att sjunga för Ingeborg Hirsch, koloratursopran och i tätt samarbete med organisten Lothar Herych och pianisten Hans-Werner Schönauer. I Mainz, biskopsstaden med sin gamla domkyrka och riksteatern, flödar musiken, och jag fick redan under studenttiden vara med och sjunga som solist i de stora verken av Mozart, Bach och andra. 

 

Efter flytten till Sverige (under åren 1992-1994, etappvis...) har jag bl.a. inom ramen för olika masterclass-kurser sjungit för Sissel-Hoyem-Aune, Ulrich Rademacher, Arthur Jansen, Hjördis Schymberg, Hans Gertz, Kerstin Meyer m.fl. och vid enstaka tillfällen i Stockholm för Berit Lindholm och Birgit Stenberg. I flera år hade jag det fantastiska tillfället att få samarbeta med Catarina Ligendza inom ramen för Opera Jemt. Under 2008 och 2009 deltar jag i en masterclass-utbildning vid Piteå Musikhögskola under ledning av Dorothy Irving och Matti Hirvonen.

 

Jag är hög sopran med bred repertoar, som spänner sig från kyrkomusik (särskilt barockmusik & Mozart) via romanser (gärna Strauss, Mahler (båda), Schumann (båda) & Fauré) till opera/operett (mest Mozart, Verdi, Massenet, Puccini, Offenbach).

 

Under åren har jag fått uppträda som solist vid TV- och radioinspelningar, både i Sverige och i Tyskland, och vid konserter i Sverige, Tyskland, Italien, Österrike, Norge och Danmark. Men mest av allt sjunger jag förståss i Jämtland, tillsammans med härliga musiker, som i likhet med mig har valt att bo och arbeta i detta fantastiska landskap.

 

Här följer några skriftliga omdömen om mig som sångerska:

 

Anne Sofie von Otter:

klar, ren och vacker hög sopran (koloratur)

 

Catarina Ligendza:

mycket begåvad sångerska med ett vackert och välutbildat röstmaterial och en utpräglad talang att uttrycka och förmedla det hon sjunger, naturlig musikalitet och övertygande gestaltningsförmåga  

 

Recensioner i tidningar (urval, enbart opera-repertoir):

 

I Verdis Otello kom för första gången Angelika Lindahl in på scenen och sjöng Desdemonas Videvisa. Hon inte bara tolkade Desdemonas aria, hon var Desdemona. Hela registret av lidande, förtvivlan och dramatik spelades upp. Kombinerat med nyansrik och intensiv sång blev det en av konsertens absoluta höjdpunkter.” LT

 

” [ också Desdemona] … framförde Angelika Lindahl Desdemonas aria. Angelika sjöng denna ödesmättade musik med stor känsla för nyanser och frasering. Där fanns också den rätta nerven för att förmedla innehållet. En av operakvällens verkligt stora presta-tioner. ÖP

 

För mig var Angelika Lindahl den stora över-raskningen och den som mest imponerade, denna smått förtrollande operakväll. Hennes ”Sången till månen” ur Dvoraks nationalopera ”Rusalka” gav både vällustrysningar, ståpäls och ”hjärtförstoring”.ÖP

 

Från den förra operakvällen som hölls i februari, minns jag Angelika Lindahls ”Sången till månen”. Jag kommer knappast att glömma hennes insats denna kväll i maskeradbalsscenen. Hon sjunger med innerlig känsla och med en renhet som både behagar och imponerar. Det var en aria sjungen med verdisk känsla och det speciellt ödesmättade som Verdi ofta har i sina operor, mejslades fram med stor tydlighet och exakthet. Angelika Lindahl är utan tvekan en av länets stora sångliga tillgångar. ÖP

 

 

Tyskspråkiga recensioner uttrycker bl.a.:

”… mühelose Koloraturen, glasklare Spitzentöne und eine überzeugende Gesamtinterpretation“. MAZ

 

 

 

 

 

More info soon

 

More info soon »

 

               

sommaren 2007 i Wien,

staden där Mozart skapade

de flesta av sina verk

 

               foto: Julia

det gäller att stanna till

i vardagen och se

vad som finns i diken ibland...det

kan mina musikerkollegor intyga; vi har stannat till många gånger mitt på vägen under turnéer,

när något spännande dök upp

 

             

i min hemstad Mainz,

domkyrkan St. Martin, 400 e.Kr.

 

  

gamla stan i Mainz "Kirschgarten" med sina härliga Fachwerk-hus

 

   

men de har jag bytt

mot ett trähus på Frösön

 

              

och den eviga vintern ... ;)